Gravid viktuppgång - Vad är normalt för dig? BMI & viktkurva

Under graviditeten förändras kroppen snabbt, och viktuppgången kan väcka många frågor. Det viktiga är inte att jämföra sig med andras siffror, utan att förstå vilket spann som brukar vara rimligt för just din utgångsvikt, hur kurvan ofta ser ut över trimestern och när det är klokt att prata med barnmorskan. Här går jag igenom det praktiska, utan onödigt krångel.

Hur mycket man brukar gå upp beroende på BMI

Om jag ska ge ett kort svar är det här: det finns inget enda rätt tal, men det finns tydliga riktvärden. Utgångsvikten före graviditeten styr vilket intervall som brukar anses rimligt, och därför är det viktigare att veta ditt BMI än att stirra sig blind på vågen i vecka för vecka.

I svensk mödravård används ofta följande spann som vägledning:

Jag brukar se tabellen som ett arbetsverktyg, inte som ett prov att klara. Om du till exempel har ett högre BMI från början är det ofta bra att inte lägga på sig lika mycket som någon som var underviktig. Vid tvillinggraviditet eller särskilda medicinska förutsättningar kan målet se annorlunda ut, så det här ska alltid läsas tillsammans med råd från barnmorskan. För att förstå varför just ditt intervall ser ut som det gör behöver du först veta hur BMI räknas ut.

Så räknar du ut ditt utgångs-BMI

BMI används eftersom det ger en snabb bild av startläget innan graviditeten. Det säger inte allt om hälsan, men det är ett enkelt sätt för vården att bedöma vilken viktuppgång som brukar vara rimlig. Jag tänker på BMI som en utgångspunkt, inte som hela sanningen om kroppen.

Formeln är enkel:

1. Ta din vikt i kilo.
2. Multiplicera din längd i meter med sig själv.
3. Dividera vikten med det talet.

Exempel: väger du 68 kilo och är 1,67 meter lång blir uträkningen 68 / (1,67 x 1,67), vilket ger ett BMI på ungefär 24,4. Det placerar dig i normalintervallet, och då hamnar den rekommenderade totala viktuppgången oftast i spannet 11,5–16 kilo.

Det viktiga är att räkna på vikten före graviditeten. När magen växer och kroppen binder mer vätska blir ett senare BMI mindre användbart som riktmärke. Därför utgår man från startvikten, och det leder oss till nästa fråga: vad är det egentligen som väger mer under graviditeten?

Vad kilona faktiskt består av

Det är lätt att tänka att all viktuppgång är fett, men så ser det inte ut. Viktökningen under graviditeten består av flera delar, och just det är en av anledningarna till att siffran i sig inte säger hela sanningen. Enligt 1177 är det vanligt att gå upp ungefär tio kilo totalt, men det är ett grovt genomsnitt och inte ett mål som passar alla.

Det som bidrar till vikten är framför allt:

• barnet som växer
• moderkakan
• fostervattnet
• ökad blodvolym
• vätska i kroppen
• bröstvävnad och livmoder som växer
• en del fettreserver som kroppen använder senare, bland annat vid amning

Det är också därför en graviditet kan börja lite ryckigt. En del går upp snabbt i början, andra står stilla eller går till och med ner något om illamåendet är kraftigt. Det behöver inte vara fel i sig. Det som spelar roll är helheten över tid och hur du mår samtidigt. Nästa steg är därför att titta på hur viktkurvan ofta brukar utvecklas under själva graviditeten.

Hur viktkurvan ofta ser ut genom graviditeten

I början händer det ofta mindre än man tror. Första trimestern är för många ganska lugn viktmässigt, och ett vanligt spann är ungefär 0,5–2 kilo totalt. Om du mår illa, kräks mycket eller äter sämre kan det också vara normalt att stå stilla eller gå ner lite i vikt under en period.

Det är oftast senare, när illamåendet släpper och fostret växer snabbare, som kurvan blir tydligare. Då ligger många närmare en jämn ökning från vecka till vecka. För vissa märks det nästan som en stadig lutning, för andra kommer vikten i större kliv efter perioder med svullnad eller mer vätska i kroppen.

Jag brukar råda till att tänka i trend, inte i enstaka vägningar. En våg som visar 0,8 kilo mer en vecka säger väldigt lite om läget om nästa vägning står stilla. Däremot är en stadig uppåtgående kurva över flera veckor värd att följa. Det gäller särskilt om ökningen går snabbt och samtidigt kommer andra symtom.

När viktuppgången behöver följas upp tätare

Det finns tillfällen när viktuppgången ska tas på allvar, och där tycker jag att man ska vara hellre för tidigt ute än för sent. Det handlar inte om att bli orolig för varje kilo, utan om att se mönster som kan tyda på att kroppen behöver mer stöd.

• Snabb viktuppgång på kort tid tillsammans med svullnad i ansikte, händer eller fötter kan behöva bedömas.
• Huvudvärk, synrubbningar eller smärta högt upp i magen är varningssignaler som inte ska ignoreras.
• Utebliven viktuppgång med mycket illamående eller kräkningar kan betyda att du behöver hjälp att få i dig mer vätska och energi.
• Viktnedgång och trötthet bör också lyftas om den fortsätter.

Det här betyder inte automatiskt att något är fel, men det är signaler som ska få dig att kontakta barnmorskan. Jag tycker att det är bättre att beskriva exakt hur kurvan sett ut de senaste veckorna än att bara säga att du "gått upp mycket". Då blir det lättare att avgöra om det handlar om normal variation, vätska eller något som behöver kontrolleras.

Så håller du viktuppgången på rätt nivå utan att banta

Det går att påverka viktkurvan på ett sunt sätt, men metoden är inte att strama åt maten hårt. Under graviditeten behöver kroppen mer näring, inte mindre. Livsmedelsverket påminner också om att du inte behöver äta för två, vilket jag tycker är en viktig formulering - fokus ska ligga på kvalitet, mättnad och regelbundenhet.

Det som oftast fungerar bäst i praktiken är ganska odramatiskt:

• Ät regelbundet med frukost, lunch, middag och ett par mellanmål om det passar dig.
• Låt grönsaker, frukt, fullkorn och protein ta plats i varje huvudmål.
• Drick vatten oftare än söta drycker, eftersom vätska med socker lätt ger mycket energi utan att mätta.
• Rör på dig dagligen om graviditeten är okomplicerad, gärna promenad, simning eller annan lugn aktivitet.
• Försök sova ordentligt, eftersom trötthet ofta leder till mer småätande och sämre matval.

Jag ser ofta att små justeringar gör större skillnad än stora omstarter. Att byta ut kvällens extra småätande mot ett mer rejält mellanmål tidigare på dagen kan till exempel räcka långt. Detsamma gäller att äta lite långsammare och att planera måltiderna så att du inte blir vrålhungrig. Med det sagt finns det lägen där generella råd inte räcker, och då är en mer individuell plan bättre.

När en individuell plan är bättre än generella riktvärden

Alla graviditeter ser olika ut, och det är därför jag inte tycker att ett enda mål ska användas slentrianmässigt. Det finns situationer där barnmorskan eller vården kan behöva anpassa råden från början.

• Om du hade undervikt före graviditeten kan du behöva lägga på dig mer än genomsnittet.
• Om du hade övervikt eller obesitas kan målet vara lägre, men det betyder inte att du ska banta.
• Om du väntar tvillingar brukar viktuppgången behöva vara större.
• Om du har kraftigt illamående, graviditetsdiabetes, tidigare ätstörning eller annan kronisk sjukdom behövs ofta tätare uppföljning.

Det här är också skälet till att man inte ska låna någon annans gravidkurva rakt av. Två personer kan äta ungefär lika bra och ändå få helt olika viktutveckling. Det viktiga är att få ett mål som passar din kropp, din graviditet och din vardag. Då blir siffran ett stöd i stället för en källa till stress.

Det jag skulle följa mellan besöken

Om du vill hålla koll utan att fastna i vågen skulle jag fokusera på tre saker: trend, symtom och hur du mår i vardagen. Väg dig helst under liknande förhållanden varje gång, till exempel på morgonen och med liknande kläder, annars blir variationen lätt missvisande. Enstaka hopp kan bero på vätska, mat i magen eller hur mycket du rört dig dagen innan.

• Jämför med din egen startvikt, inte med andras siffror.
• Titta på utvecklingen över flera veckor, inte på en enda dag.
• Lyssna extra noga på kroppen om viktuppgången kommer ihop med svullnad, huvudvärk eller stark trötthet.

Det enkla svaret är alltså att viktuppgång under graviditeten ska finnas, men den ska vara rimlig för just dig. Följer du ditt BMI, äter regelbundet och tar signaler från kroppen på allvar får du ett betydligt bättre beslutsunderlag än om du bara jagar en siffra. Om något känns osäkert är nästa steg inte att gissa, utan att ta det med barnmorskan.